Fick nyss nå emotankar, blev allmänt ledsen och vill bara skriva av mig.
Jag vet inte vad jag vill och det är det som gör mig så himla förvirrad, jag vill en sak ena sekunden sen då jag har det vill jag inte ha det längre. Syftar inte på någonting speciellt, men jag är så sjukt förvirrad just nu att jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vill känna att jag duger som jag är och inte behöva spela nån jag inte är, jag vill känna närhet och trygghet precis som jag gjorde tidigare och jag vill känna mig behövd och älskad. Jag vill ha någon jag kan berätta allt för och känna att det stannar mellan oss. Jag vill börja om på nytt och bara spola över all skit i mitt liv. Jag vill så gärna ha någon som tar hand om mig, håller om mig och säger att allt är bra.  Någon som säger att den alltid kommer finnas där oavsett vad som än händer, och som lovar att göra allt för mig. Det är så lätt att spela glad och bara dölja allt, men när man väl sitter i sin ensamhet och inte har ett piss att göra så börjar man känna efter hur man egentligen mår, eller iallafall jag. Som nu, då sitter jag här och tycker så jävla synd om mig själv, sitter här och darrar läpp medans jag skriver. Men jag gör inte det för att någon som läser min blogg ska tycka synd om mig, det gör jag bara för mig själv och det får mig att må bättre.